Hade jag vetat nu hur ont det skulle göra, hade jag nog ställt in besöket. Men ok, förhoppningen är ju att behandlingen ska göra att jag blir helt bra. Jag som i min enfald trodde att jag skulle kunna åka hem och rida, inser att med en arm och armbåge som ser ut som bröst fastvuxna på armen och en ilande smärta - inte varken kan, bör eller ska rida....*snyft*

Nu hoppas jag på morgondagen!!

Fråga: När man går till en läkare eller tandläkare; Varför har man alltid ondare efteråt än vad man hade innan man gick dit? Borde det inte vara tvärtom??????

Pratade med en vän i telefonen igår som sa att det var okej att jag var väderfixerad;-) Kanske för att hon är nästan lika illa som jag. Fick i alla fall höra att det är den 23 februari vi alla ska längta till.

Då infaller nämligen dagen då solen går upp innan klockan 7:00 på morgonen, och går ner efter 17:00. Så, ett litet delmål finns det på väg emot våren! Det är ju faktiskt inte snön som är det jobbiga, utan mörkret.

Skickar en sol till er alla!!:-)